Under början av min tid på gymnasiet har det var det mycket gnäll om frånvaro, skolk och ledigheter. Om man ens andades om att familjen hade planerat att fara iväg på charterresa fick man direkt en tillsägelse. "Vi ger då aldrig ut godkänd frånvaro!", sa stressade lärare med sura, lätt gälla röster. Och den värsta dagen i månaden har var när frånvarorapporten delades ut, med kommentaren "om ni har mer än tio procents frånvaro vill vi ha ett personligt samtal med er". Nästan varje månad har jag haft mer än dessa tio procent, och det är jag inte ensam om. En gång har jag kallats in. En enda gång har jag haft ett av dessa samtal och med förklaringen: "Jag har haft en seg förkylning" avslutade vi detta "samtal". Att dessa närvaroprocent stämmer tror jag inte ett dyft på, när jag var i Turkiet har jag fått närvaro på sju av tolv lektioner. Det är skandal.

Att skriva närvaron på betyget anser jag är dumt, oddsen att den siffran skulle stämma anser jag är lika med noll. Dessutom är det är inte närvaron i sig som skapar kunskaper. Om det var så skulle det ändå synas på betyget.

hoho, i helgen slängde vi vårt pepparkakshus som jag och Johanna bakade... Vadå tjugodag knut? Här kör vi på mitten av mars! Skämt åsido... Men ingen av oss har riktigt tänkt på pepparkakshuset som har stått i hallen sen jag och Johanna gjorde det. Förutom att min käre sambo som har gått och plockat alla nonstop på baksidan av huset! Ända sen julafton har han plockat dom, en och en...



  

(När vi bakade försökte vi baka på vanlig pepparkaksdeg men efter ett dag fick vi tvinga Henke att skjutsa oss så vi kunde köpa färdiga bitar... och ändå lyckades vi få dörren upp och ner...)

Ända sen jag började skolan igen, dvs. sen jullovet, har jag bara haft ångest. Skolluncherna har jag ända sen början av december ätit köttet och försökt få i mig så mycket fett som möjligt men skippat makaronerna/riset/potatisen till men jag har som aldrig blivit riktigt mätt och kring klockan tre-fyra och vad har jag ätit då? Jo, en macka såklart... och kanske en godisbit eller två.

Jag har velat lite fram och tillbaka om jag ens ska fortsätta med LCHF, men efter lite test hit och dit har jag konstaterat att frukosten är viktig. Genom att jag får i mig alldeles för lite fett till lunch måste jag äta en "riktig" frukost så jag står mig hela dagen. (det räcker alltså inte med ett glas fil...)

Här är en variant. Mosat ägg med smör och brieost!

Tänk vad skönt ändå, att ibland slippa sina känslor? Att slippa vara ledsen, nere och sårad. Att vara utan det, eller i alla fall lindra sådana känslor, tror jag alla kan vilja ibland. Men på bekostnad av våra positiva känslor? Skulle inte tro det va! Livet går upp och ner och även om jag gillar topparna mer så skulle det inte finnas några toppar om det inte fanns några dalar.

Just nu går det en film på TV6, Equilibrium, eller som den svenska titeln är: Cubic. Den är ruskigt läskig och inte på det klassiska skräckfilms-läskiga sättet utan sådär myror i hjärnan-läskig. Den handlar om framtiden, efter tredje världskrigen, då man anammar den politiska idéen om att "känslor är en sjukdom och är leder till våld och krig." Och varje person äter ett läkemedel varje morgon för att vara utan känslor. Tar man inte sina piller blir man avrättat likt alla andra som visar några känslor. Det som sätter mest myror i hjärnan på mig är att jag, efter att ha läst om de funktionshindrades historia, faktiskt tror att detta skulle vara, om väldigt lite, men ändå möjligt.

Citat från filmen, sonen frågar sin pappa:
Robbie Preston: I saw a boy crying today at school. He didn't know anyone saw. But I saw. Should I report him?
John Preston: Unquestionably

Har du, liksom jag, haft svårt att veta vad du ska göra av dina örhängen? Jag kan alltid hitta örhängen liggandes i sängen, jackfickan, i botten på väskor eller ihoptrasslade i en liten låda som köptes in enbart för att ha örhängena i...

Men i helgen fick jag nog. jag tog en presentkartong, vände den ut och in, gjorde små hål med en penna och violá! Fantastisk förvaring för örhängen. Det är bara att haka i dom! Längst ner kan man även hänga ringar.

Det enda som behövs är lite tålamod och enfärgad kartong. Man kan självklart använda mönstrad kartong eller måla på den om man vill, men det blir lite svårare att se örhängena då...