Ja, hur man lyckas kan jag inte riktigt svara på… Men att jag lyckades jotack.

Men man får lite ont i magen sådära när en kille på toan skriker ”du blööööder”, tittar ner på sin hand, som man tycker sig ha lite ont i och den bara droppar av blod.Och whats up med att en krog inte har förband!? Suck alltså… Där om någonstans borde det ju behövas! Som folk slåss och svinar. Fem plåster liksom? Haha räcker inte långt.

Vakten skrämde upp mig om att jag skulle få ett fult ärr om det inte sys så… Upp på akuten blev det. Och jag envisades på att åka buss haha. Tack och lov för Securitaspojkar med riktigt förband i bilen. Och alla som bryr sig fast man bara går runt och skriker paaaaaiiiiin :-)

haha alltså jag kan fortfarande inte smälta att en kille från mitt gamla jobb. Från mitt gamla jobb!! kom in och lämnade denna lapp. Det är liksom så sjuuuukt.

Asså shiiitt. Det jag så länge velat göra men inte riktigt vågat, inte riktigt trott jag är bra nog för, har vissa äntligen peppat mig till. Och det är klart att jag kan!

Finns vissa behörighetskrav som hindrar det hela dock...
och sen då? Malmö? Luleå? Borås? Gävle?
...hur i allsindar kan man helt plötsligt bestämma sig för var man vill bo i flera år?

Haha, jag börjar fan bli som en gammal tant. Jag släpar mig igenom veckorna, laddar inför helgen och inser att det enda jag orkar göra är att chilla och sova typ. Skärpning!

Det är tur jag i alla fall inte är bitter! Usch vad många det är som är allmänt bittra över livet... Jag tänker på min före detta "dude" eller vad man nu ska kalla honom (haha) som pratade en hel del om att alla som är typ lika gamla som mig har så mycket drömmar och förhoppningar om livet och att desto äldre man blir märker man att livet inte alls är som man tänkt sig och att man mer eller mindre nöjer sig med vad livet har att erbjuda. USCH och fy. Sån ska jag aldrig bli. Visst, jag lär väl ändra mig och tycka att villa volvo vovve är det coolaste här i världen nån dag. Men innan dess ska jag aldrig aldrig nöja mig med något.

På middagen jag och johanna var på i lördags (mycket mumsig trerätters med vin öl och avec förövrigt) kände jag bara bitterheten bedööööva mig. Mannen som satt brevid satt hela kvällen och pratade bittert om hur dom faktiskt kunde kosta på en sånhär middag varje kvartal så mycket som dom tjänade blaha blahä. Och visst, det kan dom kanske, men va faaaan. Njut av njuet, kvinnan som sitter bredvid dig och all gomat och dricka. Livet blir så mycket roligare då!

och jag var klädd i fäääärg!

Men nu är det slut, finito, med allt sånt. Typ inte. Men lite grann. Gillar frågorna jag har fått: "emeliii, varför bloggar du inte? Har du träffat en kille elleeeer?" Haha. Hemligheterna vs. Emelie 1-0.

Meeen jag har i alla fall hunnit med massor med roligheter! Vissa som ska bloggas om, andra inte. Vänta och se!
...och angånde allt som har hänt: jag är nöjd med mina val. & allt löser sig till det bästa tillslut. :)

Är galet galet galet resesugen just nu. Att titta på morbror freddes bilder från Kina var som värsta tortyren. Huvva. Jag tror jag är som gjord för att resa. Måste helt enkelt vara så. Det bara kliar, kliar i hela kroppen.

Han berättade om en kvinna som jobbade på hotellet, enbart med att hälsa folk välkomna. Vet ni vad det påminner mig om? Tunisien! På frukostbuffen jobbade det hur många som helst. En man som stekte pannkakor. En som stod och stekte äggen på beställning. En som pressade apelsinjuice när man ville ha. En som stod och sa "godmooorning girls, how are you today?" och höll upp dörren när man gick in.

Haha, ja vissa positiva sidor hade väl detdär äckelstället.

Att kliva på planet måste ju va bland det bästa som finns